ansenlig flotta och en här af 50,000 man skulle således bevisa Konungens rättighet, och företaget började med Sleswigs belägring. Samma utgång som förut afbröt äfven detta fälttåg. Större delen af Hansestäderna förklarade sig offenteligen för Hollsteinska Huset, och vid tidningen om denna nya liga upphäfdes belägringen. Med ombytlig lycka fortfor sedan kriget i flera år. Att bestrida de omkostnader som dervid föreföllo, ökades skatterna, och uppbörden inrättades på ett sätt, som gaf anledning till de öfverdrifnaste missbruk. Utländska Landshöfdingar tillsattes både i Dannemark, Sverige och Norrige, och gränsor likasom stränder buro grufliga tecken af plundring och förödelse. Att skilja Hansestäderna ifrån Hollsteinska förbundet sökte Erik att innom dem sjelfva uppväcka oenighet. Han visste att städernas innevånare nästan alltid voro missnöjda med sina styresmän, och att uppror föreföllo af de minsta anledningar; han vände sig derföre till
