Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 117 —
Engelbrekt, och Engelbrekt, som såg sitt fäderneslands grundlagar gäckade, och intet annat värn emot förtrycket än styrkan, beslöt att med vapen förskaffa sina medborgare hvad som nekades dem af rättvisa. Följd af en talrik här nalkas han å nyo Westerås; men Rådet kommer åter att bilägga oroligheterna. Af sin egen myndighet afsatte det Jösse Eriksson, och Bönderna, som icke fordrade mer, nedlade vapnen för att återvända till sina hem. De båda Länen Jösse Eriksson innehaft delades. En Grefve Hans fick Westerås[1], och Engelbrekt förordnades till Höfdinge i Dalarna.
Det lugn denna ändring medförde räckte icke länge. Konungens tystnad i anseende till hvad som händt, hans
- ↑ Han qvarblef icke sjelf på Westerås slott, utan tillsatte en annan, Underfogde, som icke uppförde sig mycket bättre än hans företrädare, och sedan, tillika med de öfriga utlänningarna blef fördrifven.
