Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 127 —

lydnad vi äro skyldige Öfverheten icke fordra en större tålsamhet emot honom än den vi utöfva emot vara likar? För att bibehålla Statens lugn måste undersåtarne fördraga äfven en hård Regering, och deras önskan att mildra den får icke leda dem till ytterligheter. Der ingen Regering är, der utöfvar hvar och en den orättvisa han behagar, och en mängd af tyranner uppkomma för den ena som störtas. Lydom derföre den Konung vi antagit; och väljom hellre att förtryckas af en, än att beherrskas af många!”

“Min afsigt,” svarade Engelbrekt, “har icke varit att göra uppror emot landets lagliga styrelse, eller företaga något, som skulle oroa Statens lugn. Jag har blott kommit att försvara fäderneslandets frihet emot en makt som förtrycker den. Fåfängt skola Konungens Embetsmän hoppas att Svenskar lyda såsom trälar, att en Svensk menighet låter behandla sig såsom boskap. Hvarken jag eller