förbindelse, bortlemnade de flesta till utlänningar. Man trodde sig äfven finna en anledning till missnöje i sjelfva det ceremoniel Konungen brukade då Drotset och Marsken utnämndes, emedan han gifvit den förre ett korrt svärd och den sednare en smal hvit käpp, och Konungens öfriga uppförande hade gifvit nog anledning till den öfvertygelsen att han, genom ett löjligt bruk af de antagna ceremonierna, velat förlöjliga båda Embetena och de personer som skulle bekläda dem. Att någon afsigt varit härunder är likväl endast en gissning, och hos Regenter, likasom hos enskilta personer, söker man ofta en öfverlaggd elakhet i de likgiltigaste saker då de på annat sätt haft den olyckan att väcka vårt misshag. Erik förklarade emedlertid nog tydeligt, att ehuru han upphöjt Christer Nilsson och Carl Knutsson till sina högste Embetsmän, ämnade han icke att anförtro dem någon vidare myndighet[1].
- ↑ Då Carl Knutsson begärde någon
