Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 143 —

beredde han sig att fara tillbaka; men som Kröpelin var en man af erkänd redlighet, och dessutom älskad i Sverige, fann han för godt att först tillsätta en annan Befälhafvare i Stockholm. Resan skedde sedan sjövägen, och de slott som passerades förseddes med nya Fogdar, hvaraf få voro Svenskar, och dessa få voro personer utan seder och bildning. De ställen der han landsteg utmärktes af förödelse och plundring; en uppretad fiende skulle icke framtågat med mera grymhet, och den storm, som åter förstörde en del af hans flotta tycktes vara ett billigt straff hvarmed Himmelen hämnade de olyckliga.

Återkommen till Dannemark fann Erik omsider, att han borde åtminstone sluta fred med sina gamla motståndare om han hoppades att kunna besegra de nyare. Grefven af Hollstein, som nyligen eröfrat Flensburg, fick således hvad han och hans bröder så länge fäcktat för, förläningen af Sleswig, och detta fredsslut medförde