en utvald tropp, skyndar till hufvudstaden för att underrätta sig om den trygghet dess innevånare kunde hafva att vänta, eller möta våld med våld. Fåfängt ville Befälhafvaren vägra tillträde åt de oväntade och, i hans tanka, alltför talrika gästerna: fåfängt lät han tillbomma porten, och fåfängt sökte han med ett fortsatt skjutande hindra dem att nalkas; en hop Borgare rusar inifrån att fördrifva de Danska vakterna: dessa vika, den ankomna hären uppbryter porten och intågar i Staden, främlingarna fly till slottet, och straxt sväfvar Svenska baneret på Korntorget. Detta uppträde är början till ett offenteligt krig. Svenska Herrarna påstå att afsigten med deras ankomst varit fredlig, och förebrå Danska Befälhafvaren att han nekat dem inkomma i sin egen hufvudstad; han svarar dem med ett fegdebref.
Det var lätt att förutse den vänning sakerna genom dessa händelser borde taga, och Carl Knutsson var alltför ärelysten att
