Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/167

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 155 —

Knutsson. Åter är han vid Nyköping, låter fortsätta belägringen, sammankallar Östgötarna i Söderköping och tillsätter öfver dem en anförare som anfaller och eröfrar Stockholm; han upprättar en annan här i Småland, hvarmed de Danska fördrifvas ur detta landskap, och bemästrar sig Kalmar. Härifrån inbryter Engelbrekt i Blekingen, som underkastar sig honom, tillsätter der en Svensk Landshöfdinge, rycker genom norra delen af Skåne in i Halland, besegrar en tropp af Skåningar, och genom skickliga marscher hindrar en annan, af öfverlägsen styrka, att upphäfva belägringen för Laholm, hvars fäste han också snart eröfrar[1]. Straxt derefter öpnar Halmstad sina portar för honom; Warberg belägras, och med hufvudstyrkan

  1. Det synes som Engelbrekt förutsett att Kalmare förening icke skulle blifva varaktig, och derföre alltid önskade att återgifva Sverige sin naturliga gräns, ty under båda sina fälttåg sökte han att inkräckta Skåne, Halland och Blekingen.