Bengtsson kom efter, och Engelbrekt som trodde hans afsigt vara att bjuda honom till gäst, visade sjelf sin fiende det stället på holmen der han lättast kunde lägga till med sin båt. Måns Bengtsson var icke förr i land än han rusade emot Engelbrekt, frågade om han icke fick vara i fred i Riket, och under frågan gaf honom ett hugg med yxan, som han höll i handen. Hjelten, sjuk och utan vapen, stödde sig emot en krycka, med hvilken han sökte afvärja hugget, men förlorade dervid trenne fingrar, hvarefter Måns Bengtsson fullbordade mordet och förde sedan Engelbrekts hustru och betjenter såsom fångar till Göksholm. På detta sätt föll Engelbrekt Engelbrektsson för en nidings hand, under loppet af sina segrar: han hade sjelf öpnat för sig den lysande bana han fortsatte, han hade lärt Svenska folket att känna sin styrka, han hade ensam uppstigit att försvara en tryckt menighet emot en svärm af tyranner, han hade börjat ett verk, som
