främmande Konung, mot det stora villkor hvarpå alla samhällen grundas, trygghet och rättvisa. Detta ändamål var förfeladt, alla lagar voro föraktade, och mensklighetens fordringar erkändes lika så litet som Borgarens. Ingen Domare vågade att skydda de värnlösa, emedan våldet uppenbart hindrade honom att utöfva sin makt, och allmänna likasom enskilta rättigheter berodde på sjelfsvåldiga Höfdingars nycker. Fåfängt väntade den olycklige att af en aflägsen Regering finna bistånd emot sina inhemska tyranner; ohörd eller bortvist från Thronen återkom han att gifva dem en ny seger, att gäckas för sitt hopp, eller att slutas i bojor för sin djerfhet att känna sig vara människa [1]. Tilläggom att alla näringar voro qväfda, all handel förstörd, alla redbarheter förda ur landet,
- ↑ Denna beskrifning på Sveriges förtryck under Erik af Pomern, är tagen ur Allmogens besvär vid Herredagen i Stockholm 1435, der ännu flera klagomål finnas upptagna.
