Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 161 —

alla Rikets handlingar skingrade och ett underhaltigt mynt påbudet att antagas. Tilläggom skatternas tyngd, och uppbördens grymhet, och dessa oräkneliga enskilta oförätter som måste utöfvas på alla ställen der brott emot det allmänna icke bestraffas. — Sådan var Svenska menighetens belägenhet, och ingen utsigt för en lyckligare framtid; ökom icke skuggan af denna tafla med de omenskligheter hvartill särskilta landsorter och isynnerhet Dalarna voro vittnen, utan tvifvel skall icke någon, som betraktar den, beskylla Svenska folket för böjelse till uppror.

Vi hafva sett att Engelbrekt gjorde allt hvad han kunde innan han valde den förtviflade utvägen att med våld skaffa sina medborgare rättvisa; vi hafva sett honom alldrig tveka att nedlägga vapnen vid minsta förhoppning att utan blodsutgjutelse vinna detta ändamål. Styrdes han då af egennytta, han som icke för sig sjelf behöll något enda af de Län han