Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 165 —

ur sina medtäflares tjenst sådane krigsmän som utmärkte sig för tapperhet och mod[1].

Erik Puke[2] var den som först offenteligen förklarade sig för hans fiende, och

  1. Det var i anledning af en sådan händelse som Puken sade till honom: Carl, kalla hem dina stöfvare; de locka bort alla mina svenner, eljest skall jag slå dem på näsan och visa dem hem igen.
  2. Erik Puke var en af de karakterer, som sällan förekomma i andra häfder än medelåldrens, efter Chevaleriets förfall; men förekomma der så mycket oftare. Han hade många förtjenster, men ännu flera fel. Som krigare öfverträffades han af ingen bland sina samtida landsmän, hvarken i anseende till militäriska talanger eller personligt mod; han var ståndaktig i sina tankesätt och oryggelig i sina löften; men det fanns icke heller någon nedrighet som han ej trodde sig kunna utöfva emot en fiende. Detta blygdes han ej för att sjelf erkänna; hvarföre han ock svarade Carl Knutsson, som en gång under en måltid i Stockholm brydde honom för alla hans fåfänga försök att göra af med honom: „För ingen gädda emellan Kalmar och