tillika Hertig Christoffer af Bäjern, som var Eriks systerson och närmste ättlingen af Margareta, att Thronen snart torde blifva ledig, och anmodade honom att komma till Dannemark för att emottaga Rikets styrelse.
Knappt lärer någon oväldig kunna neka att detta steg var ett uppenbart inbrott i Kalmare Unionen, ehvad orsaker som eljest kunde ursäkta det. Det är möjligt att Danska Rådet redan i hemlighet underrättat de Svenska Herrarna, som förut kommit till Konung Erik för att påskynda hans resa till Sverige, om denna sin afsigt; det är möjligt att dessa förklarat sitt bifall; men blotta förslaget stridde uppenbart emot föreningen, och några enskilta personers bifall blir icke ett skäl att bryta afhandlingar emellan Riken, ehuru sannolikt det än må vara att Carl Knutssons afsigter på Thronen icke kunde misskännas, och att Dannemark behöfde en Styresman för att återställa den inre
