Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 177 —

ordningen och bibehålla Rikets anseende emot grannar, som önskade att draga fördel af dess svaghet. Onekligt är det att Christoffer efter sin ankomst uppförde sig med all den varsamhet man kunde fordra; han antog icke namn af Konung förr än på Riksdagen i Wiborg 1440; han kröntes icke innan han högtideligen blifvit erkänd i Sverige; men i sjelfva, kallelsebrefvet[1] anses han verkeligen som Kron-pretendent, och som genom sin födsel berättigad till den Nordiska Monarkien, en rättighet som i ett val alldrig kunde erkännas[2].


H 5
  1. Det finnes hos Hvitfeldt, pag. 805.
  2. Det synes nästan som Danskarne sjelfva funnit att föreningen icke kunde äga bestånd, kanske i anseende till deras afsigt att inkalla Hertig Christoffer, kanske ock emedan de fruktade att Carl Knutsson skulle upplyfta sig på Svenska Thronen, ty i den öfverenskommelse som slutades i Kalmar detta år (1438) säges att Rikena borde vara förenade äfven om de skulle hafva hvar sin Konung.