Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 186 —
personer af högre börd nekade denna aktning äfven åt en Konungs mätress[1], och vi kunna icke förundra oss deröfver att Cecilia älskade att vistas på de ställen der hon icke förödmjukades af en stolt och lysande Adel. — Behöfde flera skäl att öfvertala en Förste, som hvarken år eller motgångar kunde lära att styra sina begär. Men ehuru Erik hvarken älskade sina undersåtare, eller sökte att göra sig älskad, hade han den fåfängan att vilja saknas; ehuru han var besluten att
- ↑ Historien har förvarat en Anekdot häraf, som tillika är en målning på tidehvarfvets seder. Olof Axelsson (Tott) mötte en gång Cecilia, som åkte i ett slags hästbår, hvilket endast nyttjades af de förnämsta i Riket och kallades Karm. Olof, som icke kände den sköna, hälsade på henne, men sedan hans betjenters löje underrättat honom om sitt misstag, och han fått veta hvem hon var, lät han hämta henne tillbaka, stjelpte omkull åkdonet, gaf henne några slag med sitt svärd och bad henne säga åt Konungen: att hon en gång skulle skilja honom vid Riket.
