Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 188 —

hafva blifvit afsatt kunde Erik icke förlåta, och i sin oförmögenhet att hämnas utrustade han fartyg, som genom sjöröfveri oroade sina förra undersåtares handel, och stundom, genom plundringar på Svenska kusterna, förnyade de skräck-scener hvilka under hans regering förefallit. Detta uppförande var så mycket skamligare, som det icke skedde af behof, ty han hade ännu sina Pomerska arfländer, och hans hofhållning på Gottland tyckes icke hafva fordrat några ovanliga omkostnader[1].

Danska Rådet hade skickat sitt afsägelse-bref till Konung Erik ifrån Lybeck, der det emottagit Hertig Christoffer.

  1. Åtskilliga Tyska Historieskrifvare hafva likväl slösat loford på Erik, och det gifves förmodeligen ingen menniska, som ej äger något berömvärdt; kanske ock att det sätt hvarpå han regerade i Pomern var olika med det han använde här i Norden. — En Svensk eller Dansk kan endast döma honom efter hans företagande i de Riken han styrde som Konung.