Denne Förste var son af Johan, Pfalts-Grefve och Hertig af Bäjern, och härstammade på mödernet både ifrån Svenska och Danska Konungahusen. Om Danska Kronan varit ärftlig, skulle han varit närmast berättigad dertill, och det synes som Erik verkeligen fruktat denna arfsrätt, emedan Christoffer måst gifva honom sitt löfte att utan hans samtycke icke inkomma i Riket. Rådets kallelsebref qväfde likväl alla betänkligheter i det afseendet; men Christoffer antog i början icke annan titel än Riksföreståndare, ehuru han under detta namn utöfvade Kungliga rättigheter. Hans första omsorg var att underrätta Hansestäderna om de orsaker som gjort Erik förlustig af Thronen, och att ålägga alla dem, som denne Konung anförtrodt några befästade orter, att vid lifsstraff återställa dem. Eriks slägtingar lemnade på hans kungörelse de slott de innehade och flydde till Gottland, och endast några få
