som var liten till växten; man har äfven trodt att detta väckte första kallsinnigheten emellan dessa båda Herrar. Christoffer visade likväl icke något hat; han begagnade icke de medel han hade att förtrycka en undersåte, som länge bestridt honom Kronan, och omsider sållt henne nog dyrt; han sökte att bilägga alla de besvär som anfördes emot Carl Knutsson. Det är sannt att både Konungen och Rådet gifvit Carl sin försäkran om en fullkomlig förgätenhet af allt hvad som förefallit under hans styrelse, men denna försäkran kunde endast sträcka sig till det som rörde det allmänna, och lagarna skulle blifvit våldförde, om den kunnat förbjuda enskilta personer att klaga öfver enskilta oförrätter. Af detta slag var tvisten med Christer Nilsson. Vi hafva redan sett genom hvilket nedrigt medel han tvingades att afträda sina förläningar i Sverige; du nu Carl Knutsson tillägnade sig hela Finland, skulle han äfven förlora Wiborg,
