Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 212 —

hvars villkor man icke känner, men som efter alla anledningar lära bestått deruti, att Erik under sin lifstid skulle få behålla Gottland, emot förbindelse att icke mer begå någon fiendtlighet emot de Nordiska Rikenas undersåtare. Men Erik skulle icke handlat enligt sin karakter, om han denna gången mer än förr iakttagit sina löften; han dröjde således icke innan han återtog sitt förra röfvare-handtverk, och Christoffers fälttåg blef utan ändamål.

Svenska häfdatecknare hafva gjort Christoffer de hårdaste förebråelser, i anseende till hans uppförande vid detta tillfälle, och de hafva trodt sig så mycket mer berättigade dertill, som han erkänt att Gottland borde återställas till Sverige. Det är sant att han icke handlade som Förste, emedan man fordrar att en Förste uppoffrar sina egna känslor för sina undersåtares väl; men kanske skulle man anklagat honom för grymhet, om han förjagat en olycklig morbror från den tillflykts-ort