föraktadt och fattigt; Adeln i allmänhet ansåg handel för ett vanhedrande yrke, och de Andeliga kunde begagna sig af dess fördelar utan att blottställa sig för dess förluster. I denna belägenhet var det icke möjligt att endast genom den inhemska idoghetens uppmuntran beröfva Hansestäderna sin öfvervigt. Dessa städer hade sina ombud på alla Nordiska handelsplatsar; deras tillgång på varor och penningar satte dem i stånd att genom förskotter och högre pris tillägna sig alla Skandinaviens produkter; och den mäktigare Adeln, som lefde af sina egendomars afkastning, kunde med största fördelen af dessa främlingar tillbyta sig hvad de behöfde. Men följderna af det Holsteinska kriget, hvari en del af Hansestäderna hade deltagit, visade att deras mest lysande tidehvarf var förbi. De oroligheter, som under detta krig störde deras sjöfart, öppnade de Nordiska hamnarna för Nederländska fartyg. Handeln på Östersjön, hvaraf de förut
