sundet, emedan de alla på hans befallning uppbringades. Men innan han började ett verkligt krig, ville han genom list söka att bemäktiga sig Lybeck. I denna afsigt begärde han först att få tåga genom staden med sitt sällskap, som bestod af 5000 personer; föregifvande att han ämnade göra en andakts-resa, men icke vågade hafva mindre betäckning, emedan han förr en gång, på en lika resa, varit i fara att blifva tillfångatagen. Sällskapets talrikhet väckte Rådets misstanka, och Konungen, hvars begäran man afslog, måste uppfinna nya utvägar. De saknades icke heller. Efter öfverenskommelse reste åtskilliga Tyska Förstar till Lybeck, åtföljde af sin betjening, och förstodo att i de vinfat de förde med sig insmyga sina vapen. En eldsvåda, som tillfälligtvis uppkom, yppade hela anläggningen. Främlingarne, som hörde larmet och klockorna och sågo elden, trodde att Christoffer redan gjort
