Carl Knutsson återgaf Aristokratien en del af sin styrka, men Carl hade redan samlat så mycken makt, och begagnade sig deraf med sådan skicklighet, att han länge tillintetgjorde sina motståndares förslag, och försvarade det envälde han tillskansat sig. Tvungen att omsider erkänna Christoffer, gjorde han det på sådane villkor, som ännu bibehöllo hans anseende och troligen lemnade honom större inkomster än Konungen. Vid denna förändring hade Aristokratien ett tillfälle att upplyfta sig, hvilket den icke försummade. Den Regeringsform, som Christoffer måste underskrifva, satte honom nästan ur stånd att befalla någon ting utan Rådets samtycke; men ingen gräns var satt för Rådets inkräcktningar af den Konungsliga makten och folkets rättigheter. Detta var likväl icke nog. Så länge antalet af Rådets ledamöter var obestämt, eller allt för stort, delades partiets styrka, och en mängd
