Embetsmän. Skattfriheten, jemte flera förmåner tillhörde Frälset i allmänhet, men Adeln deltog ej häruti, utan så vida den underkastade sig rusttjensten; i hvilket fall en Adelsman likväl icke ägde
bekantskap med Tyskarna, torde man bättre lärt att känna Heraldiken, och i Adelsbrefven utsattes tydeligen hvad vapen som skulle föras. Sköld och hjelm utmärkte Adeln. — Det frälse, som emot trettonde seklets slut infördes i Sverige, bestod deruti att hvar och en, som sjelf ägde sin jord och ville åtaga sig rusttjenst, åtnjöt skattfrihet för sitt hemman, likasom en frälseman kunde slippa rusttjensten derigenom att han underkastade sig skattläggning, han fick likväl icke utan tillåtelse afsäga sig sin frälse-rätt, men den kunde på åtskilliga sätt förverkas. — Den frihet för gästning, som Magnus Ladulås beviljade åt alla Biskopar, Riddare och Svenner af vapen, torde eljest vara det första adeliga privilegium i Sverige, men sträckte sig endast till frälsemannens barn så länge de voro minderåriga.
