något företräde framför hvar och en annan jordägare.
Det var icke heller hos detta stånd i allmänhet, det var blott hos de rikaste, och följakteligen de mäktigaste slägterna, som den aristokratiska andan isynnerhet röjdes; och genom vissa punkter i nya lagen var Konungen långt mer beroende af de stora i landet, än dessa voro af Konungen. Men det var förbehållet åt Presterskapet att undervisa dem om möjligheten att en gång kunna göra sig fullkomligt oberoende af både lagar och Konung. Ärkebiskopen Nicolaus Ragvaldi, som eljest tycktes verkeligen älska sitt fädernesland, var nog obetänksam att begära, och Christoffer, som hade honom att tacka för Svenska Kronan, nog svag att bevilja honom friheten att befästa Almarstäk, hvilket fäste sedermera alltid skulle blifva en tillhörighet för Upsala Ärkebiskops-säte. De följder som härifrån uppkommo voro vigtiga, så väl för
