allmänt möte i Halmstad, utmärkte redan hvad följderna borde blifva, helst då en enskilt Riksdag skulle hållas i Stockholm, och Carl Knutssons inflytande var likaså bekant som hans afsigter på Kronan voro omisskänneliga. En ung Dansk ädling (Knut Gyllenstjerna) hade väl smickrat sig med hoppet att vinna sitt fäderneslands thron, sedan han förut vunnit Enkedrottningens tillgifvenhet; men Rådet, som tillägnat sig rättigheten att tillsätta Konung, visade icke samma benägenhet för honom som den unga Furstinnan. Adolf, Hertig af Holstein, som genom Erik Klippings dotter härstammade ifrån gamla Danska Konungahuset, tycktes genom sin födsel, sina förtjenster och sitt politiska inflytande vara närmast berättigad till Kronan, och man låt honom förstå att man ämnade erbjuda den åt honom. Men denne Furste trodde sig icke blifva lyckligare genom ett Konunganamn, och ville hellre njuta det lugn han ägde, än
