Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/258

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 20 —

Danska besättningen var likväl innespärrad i fästningen, och Carl hade befallt att belägringen skulle fortsättas med ifver.


    af sin lefnad skall han mest hafva varit syslosatt med andaktsöfningar. — En aktningsvärd historiskrifvare yttrar sig om Erik, att han, ”som ifrån Konung öfver trenne Riken blifvit hufvudman för sjöröfvare, tyckes hafva velat ådraga sig föraktet efter de vidrigheter han ådragit sig, och bevisa för hela verlden att om en blind lycka upphöjt honom, hade hans naturliga böjelse, som var ännu starkare, tvingat honom att åter nedstiga till sin verkeliga plats”. (Histoire de Dannemarc par Mallet, Liv. VI). — Bland de nyare författare, som sökt att urskulda Erik, torde man böra nämna Hr Rühs, som till den ändan infört, i sin Historia, ett utdrag af en hitintils otryckt Pomersk Krönika. Det är knappt begripligt huru en häfdatecknare, med den skarpsinnighet som Hr Rühs, kunnat fästa minsta uppmärksamhet vid en skrift, som öfver allt motsäger våra mest autentika handlingar,