på ögonblicket att verkställa dem, än driftig vid utförandet deraf. Äran att befalla var driffjedern till alla hans steg; öpet eller hemligt ihärdade han att söka den, och smicker eller meneder voro likgiltiga medel för hans ändamål. Men i sjelfva utförandet af sina beslut eftersträfvade han en viss känsla af heder. Då hans bröder, tillika med flera, hade föresatt sig att mörda Carl Knutsson, på Nils Stures bröllop, afböjde han deras förslag, ehuru han förmodeligen redan långt förut gjort det till föresats att störta honom af thronen. Upphöjd till Ärkebiskop nästan vid samma tid som Carl Knutsson blef Konung, tyckes han genast hafva fattat det beslutet att göra sig herrskande. Han fullbordade det fäste som hans företrädare börjat att bygga vid Almarstäk, och använde dertill äfven kyrkans penningar. Han var deltagare och kan hända upphofsman till den plan genom hvilken Carl förlorade Norrska Kronan. Om denne
