Konung kunnat bedragas af de vänskapslöften som Ärkebiskopen så många gånger förnyade, hade han säkert glömt den statsklokhet han sjelf förstått att använda; men utan tvifvel litade han förmycket på den lycka som ännu icke öfvergifvit honom, och trodde sin makt så befästad, att hans motståndare icke mer kunde skada. De stöd, hvarpå hans thron hvilade, hade likväl redan börjat att svigta. Täta krigsrörelser hade under flera år utmattat allmogen, och missväxt kom att öka det elände som kriget beredt. Samma omständigheter, som bidragit att förskaffa Carl Knutsson menighetens kärlek, bidrogo således nu till att väcka dess ovilja. Det var icke heller obekant att Konungen samlade rikedomar under det landet trycktes af svåra skatter, och tadlet, som alltid följer de mäktiga, lärer icke underlåtit att förstora äfven de smärre fel som upptäcktes i styrelsen. Ett ännu större missöde träffade Carl då han förlorade den tappre
