Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 63 —
Sleswigs och Holsteins Ständer såsom skiljesmän emellan sig och sina medtäflare, uppoffrande derigenom Dannemarks anspråk på Hertigdömet. Hans eftergifvenhet hade den verkan han önskat. Men genom en noga förening förskaffade båda staterna sig gemensamma rättigheter, och för att väljas till Hertig af Sleswig och Grefve af Holstein, skänkte Christjern åt dessa länder nästan alla de friheter en Regent kan bevilja[1]. Grefven af Schaumburg
- ↑ Christjern erkände att han blifvit vald till Hertig af Sleswig och Grefve af Holstein, genom Ständernas fria val och goda vilja, icke såsom Konung i Dannemark. Han erkände Ständernas rätt att alltid välja sina Regenter, och att hans barn icke i denna egenskap kunde efterträda honom, utan blott genom ett lika val. Han lofvade att bibehålla hvar och en vid sina privilegier, icke upptaga någon skatt utom ständernas samtycke, icke tvinga någon att följa honom i krig utom landskapernas
