Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/306

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 68 —

klagade icke heller, och stillheten var ännu så fullkomlig den kunde vara i ett land, som så länge varit skakadt af inbördes tvister. Men om det tillväxande lugnet var gagnande för Sverige, var det icke öfverensstämmande med Jöns Bengtssons oroliga och ärelystna afsigter. Han fruktade, må hända, att glömmas, om han länge skulle sakna tillfällen att öfva sin verksamhet, och friden var honom förhatlig, emedan han då syntes mindre oumbärlig. Man vet icke huruvida några obetydeliga rustningar af Carl Knutsson gifvit anledning till det ryktet, att denne Konung samlat en har för att eröfra sitt förra Rike; men Ärkebiskopen försummade icke att utsprida och förstora det. Han bemödade sig att göra alla dem misstänkte som förut varit på Carls sida; han väckte oro och fruktan ibland allmänheten, och lockade Christjern att utrusta en flotta till att försvara sina stater. Christjern, förledd af det kringflygande ryktet, trodde en