hemlig sammangaddning färdig att utbryta, och hastade att förekomma den. Han lät fängsla en del af dem som ansågos för att vara deltagare deruti, och ville genom torturer förmå dem att bekänna de stämplingar som alldrig varit verkliga. Emedlertid lades en dryg beskattning på Svenska Allmogen, hvarigenom utrustningens omkostnader kan hända skulle ersättas, och Konungen fortsatte sitt tåg till Finland, hvars gränsor oroades af Ryssarnas ströfverier, lemnande åt Ärkebiskopen att insamla den gärd han fordrat.
Allmogen, som kände svåraste tyngden af dessa beskattningar, hvilka man visste voro stridande både emot Konungens ed och Sveriges lagar, samlades för att genom föreställningar eller med våld befria sig derifrån. En tropp af några tusende bönder tågade emot Stockholm. Ärkebiskopen, tillika med en del af Rådet, trodde sig kunna stilla dem genom löfte om minskning i de nya utskylderna; men
