Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 70 —
bönderna, som sågo att man så lätt beviljade en del af det de begärde, envisades att påstå en fullkomlig befrielse för dessa pålagor, hvilket man äfven lofvade att förskaffa dem. Detta löfte, som var gifvet utom Konungens medvetande, kunde icke annat än väcka dess missnöje; han fruktade, icke utan anledning, att de gäsningar, som röjdes inom landet, endast voro verkningar af Jöns Bengtssons hemliga planer att tillvälla sig en högre makt; han visste att Prelaten jemt fortfarit med befästandet af Stäket, och användt dertill äfven de penningar, som blifvit insamlade till Ärkebiskopskåpans inlösning[1].
Knappt hade Konungen kommit tillbaka ifrån Finland till Stockholm, innan han försäkrade sig om Ärkebiskopens person
- ↑ Ärkebiskops-kåpan eller Pallium var en liten prydnad af ull, som var tillverkad med vissa ceremonier; den skulle köpas ifrån Rom och hämtas en ny vid hvart ombyte af Ärkebiskop.
