sig belägrad. En del af den flotta, som i Mälarn skulle understödja hans förehafvande, blef eröfrad; de mindre träffningar, som föreföllo i nejden af Stockholm, minskade hans folk utan at skänka honom någon seger, och hans fiender bemödade sig att tillstänga för honom sjelfva återvägen till Dannemark.
De svårigherer emot hvilka Christjern hade att strida ökades mer och mer. Redan vid början af uppresningen hade Carls vänner arbetat på hans återställande. Kettil, som kan hända icke litade på sin egen styrka att fullborda hvad han börjat, hade bifallit detta förslag, och Carl kallades genom bref att återtaga Kronan. Denne Konung trodde sig ånyo likasom vinkad af lyckan, sedan hon så länge tycktes hafva öfvergifvit honom, och skyndade med glädje att återbestiga en thron på hvilken han förut alldrig ägt något lugn, och som ännu vacklade efter nya stormar. Han försäkrade om en
