Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/318

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 80 —

fullkomlig glömska af hvad som händt, lofvade att icke kränka någons friheter, regera med saktmod, och bemöda sig att befria Ärkebiskopen ur sin fångenskap. Så snart han hunnit utrusta en flotta och samla krigsfolk, seglade han till Stockholm. Hit hade rycktet om hans ankomst redan hunnit; Christjern var redan återfaren till Dannemark; Carl emottogs med glädje och hyllades åter, och den Danska besättningen, som innehade Stockholms Slott, dagtingade efter en korrt belägring.

Men äfven genom denna framgång lades grunden till Carls olycka. Då han dagtingade glömde han att den hvälfning som upplyftat honom endast varit beredd för att befria Ärkebiskopen, och i den öfverenskommelse som borde lemna Stockholms Slott i hans händer, beviljades de Danska fritt återtåg, utan att några vilkor betingades för den fångne Prelaten. Icke nog härmed: Clas Rönnow, Danska Rikets