Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 81 —
Marsk och Carls Systersson[1], som äfven varit qvarlemnad på Slottet, förmådde sin Morbror att återställa några skepp, som förut varit tagna, emot löfte att bemedla en fred med Dannemark. Denna öfverenskommelse, slutad utan Kettils medvetande, gjorde honom till Konungens ovän. Hans afsigt att göra de Danska till fångar, och tvinga Christjern att betala deras lösen med Ärkebiskopens frihet, var härigenom kullkastad, och de eröfrade skeppen ansåg han som sin tillhörighet. På detta sätt hade Carl åter stött sig med det hierarkiska partiet, och hans fiender voro nog skickliga att bemäktiga sig sjelfva det fäste han trodde sig hafva vunnit,
D 5
- ↑ Under den tiden Rikena voro förenade, föreföllo icke sällan giftermål emellan Svenska och Danska slägter; härigenom hände, likasom vid borgeliga oenigheter, att de närmaste anförvanter ofta måste strida emot hvarannan, äfven utan att vara drifne af parti-anda.
