förklarat honom derföre, men han sökte att stilla de upprörda sinnena, och började sin styrelse med att återkalla dem, som under oroligheterna varit emot Carl, och af fruktan för hans hämd öfvergifvit sina hemman. De som höllo med Christjern hade ett möte i Enköping, dit de kallade de nästgränsande landskapernas Allmoge. De ville icke höra annat förslag än Kalmare förenings upplifvande, och Christjerns erkännande för Svensk Konung. Dalkarlarna hade, lika bestämdt, förklarat sig för Sten Sture. Svärdet måste sluteligen afgöra dessa inbördes tvister, och efter trenne blodiga träffningar var Danska partiets välde till större delen förstördt, och hufvudmannen derföre (Erik Carlsson), efter ett fullkomligt nederlag, lycklig att kunna rädda sig med flyckten. Sten Sture, som segrat i dessa olyckliga strider, hade ännu att vänta ett stöd i den nye Ärkebiskopen, Jacob Ulfsson, som återkommit ifrån Rom, der han genom
