Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 111 —
Påfvelig myndighet blifvit vigd till Svenska Kyrkans öfverhufvud, tvärt emot Dom-Kapitlets val och Carl Knutssons vilja[1].
Men ehuru det borgerliga kriget till en del var stilladt, gäste likväl ännu den oenighet som det upptändt hos allmänheten. Af kärleken till fäderneslandet röjdes icke mer något spår hos Svenska folket, eller snarare: bland de olika meningar, som alla tycktes syfta till fäderneslandets bästa, kunde folket icke urskilja den rätta. Emedlertid dröjde det in på följande året (1471) innan något beslut kunde tagas om regeringen, och fruktlösa sammankomster höllos. På en Riksdag
- ↑ Dom-Kapitlet hade utnämt en annan, vid namn Thord, hvilken Carl Knutsson understödde; men Jacob Ulfsson, som då var i Rom, blef der tillsatt, och medförde en Bulla, som förkunnade förbannelse öfver alla dem, som hindrade honom att förrätta sitt embete. Han hade Sten Sture att tacka för sin befordran.
