i Arboga afgjordes omsider tvisteämnet. Sten Stures parti hade der försett sig med Tyskt öl, som utdeltes bland bönderna, och Sturen blef enhälligt vald till Riksföreståndare. Om detta medel synes mindre värdigt, om det, till och med, synes sätta fläck på en Mans minne, som vid få tillfällen visat sig annat än stor, så erindrom oss: att folket var utan anförare, Riket utan försvar, och en mäktig fiende färdig att öfversvämma det med sina härar. Kanske bör en sådan belägenhet ursäkta sättet hvarpå man visste att förena en söndrad menighet, som icke kunde inse nödvändigheten af ett hastigt beslut.
De Danska hade tillbudit ett stillestånd, och Riksföreståndaren skyndade att ingå deruti. Ett vänligt möte, emellan Rikenas fullmäktige, skulle hållas i Stockholms skärgård, och lägga grund till den efterlängtade freden; emedlertid upphörde alla fiendtligheter, och äfven de
