nödvändighet att påskynda Svenskarnas beslut, och landsteg med 5000 man, som befästade sig på Brunkeberg. Andra troppar tågade på olika ställen in i Upland, dels att förskaffa den proviant som behöfdes, dels att förmå allmogen till undergifvenhet. Genom det fortfarande kriget hade handeln afstannat, och man klagade isynnerhet öfver brist på salt. Christjern hade försett sig med ett stort förråd deraf, och i hans läger såldes det till ett lågt pris. Genom detta medel vann han böndernas förtroende, och många af dem qvarblefvo för att strida under hans fana. Men oaktat alla Christjerns rustningar, oaktat Stockholm hotades med en fullkomlig förstöring från hans förskansningar, fortfor han ännu att förnya sina förra anbud, sökte han ännu att genom fredliga utvägar erhålla Kronan. Ett så klokt uppförande iakttogs likväl icke af de troppar han skickat in i landet; dessa föröfvade åtskilliga våldsamheter, och blefvo kan hända
