mycket mer oförväntad, som häfderna icke lemna oss någon upplysning om orsakerna dertill. Detta folk, som korrt förut varit så svårt att regera, så ömtåligt om sina rättigheter, så stolt, så djerft i sitt uppförande, detta folk visar en undergifvenhet för Margareta, hvilken ingen Monark i Norden borde hoppas. Det är icke nog att Margareta erkännes för Drottning; på hennes vink hyllas äfven hennes systers dottersson, och Norriges Thron tillagas för en ny Konunga-ätt. Medgifvom att Margareta genom sina personliga egenskaper förstått att vinna Norrmännernas fullkomliga tillgifvenhet; men deras täta missnöjen under följande Konungar, och dessa missnöjen endast yttrade i ett tyst knot, deras vacklande löften, deras lätthet att ombyta Regenter, allt vittnar om ett ombytt lynne hos en Nation, som fordom var så snart uppretad och så svår att förmå till lydnad. Denna förändring röjer sig icke förr än efter den stora pestsmitta, som under detta sekel hemsökte Europa, och som hos oss blifvit känd under namn af Digerdöden. Det är således troligt att Norrige lidit mer än dess grannar, och att en
