uppförande. De Höfdingar han tillsatte i landskaperna blefvo folkets beskyddare. Sjelf vakade han öfver lagarnas helgd, och då allmänna göromål nekade honom att genomfara Riket, hade han alltid pålitliga personer, som underrättade honom om tillståndet i hvar ort. Genom detta uppförande förvärfvade han icke allenast åt sig sjelf en större säkerhet för invärtes stämplingar; han förskaffade allmogen ett lugn, hvilket länge varit saknadt; och välmågan, som började att uppkomma från sin rätta källa, utspridde snart en oväntad ymnighet i landet. En tillräcklig tillgång på varor gjorde billiga pris, utan att penningbrist bidrog dertill, och denna tidens författare uppehålla sig med en ovanlig tillfredsställelse, vid det öfverflöd hvartill de voro vittnen[1]. Med den varmaste tillgifvenhet belönte allmogen dessa
- ↑ Myntet denna tiden räknades dels efter Mark penningar, dels efter Mark vägen, hvilket betydde så mycket penningar som
