allt för inskränkt att alltid kunna bestraffa våldsamheter, eller ens att förbjuda dem, sökte han att blidka de hämdgirige, att förlika de oenigheter som uppkommit emellan slägterna, och att vinna dem på sin sida, som varit af Danska partiet[1]. För att bibehålla freden med Dannemark visade han sig böjd för Rikenas förening, och för att icke kunna öfverraskas af ett krig blef hans Hof nästan ett läger, dit ryktet om hans personliga tapperhet, och erfarenheten af hans öfverlägsenhet som anförare, lockade de modigaste af Rikets unga ädlingar.
Christjern, som efter flera förlorade träffningar blifvit öfvertygad, att han med vapen icke kunde uträtta något emot Sverige eller Sten Sture, tog åter sin tillflygt till underhandlingar. Han visste att Carl
- ↑ Således förlikte han sig med Erik Carlsson, och gaf honom en förläning i Finland, der han flera år genom sin tapperhet hindrade Ryssarnas ströfverier.
