Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XXVII
Inledning.

Roms betjenter inträngde sig der, och gjorde det till ett Riksstånd, som ensamt utöfvade alla folkets rättigheter, sedan det förenat sig med Lagmännerna, Allmogens Talemän och fordna Beskyddare. Innan Folkungarne bestego Thronen hade endast den högsta värdigheten varit målet för de storas ärelystnad; Birger Jarls konstgrep att bibehålla kronan innom sitt eget hus, utestängde andra slägter ifrån denna täflan, men förordsakade bland hans egna efterkommande samma missöden som redan utrotat tvenne lysande ätter. Osämja emellan Konungarna och deras Bröder födde inbördes tvister om en delad makt; Prelaterna, som under dessa hvälfningar befästade sitt välde, öfvertygade de mindre okunniga, att mängden i småningom kan vänjas vid förtryck, och pa de grundvalar som blifvit lagda af ett andeligt frälse, byggde äfven det verldsliga alla de rättigheter som det lärde att förvärfva sig. Sambandet emellan Regenten och Folket försvagades af en religion, som, för penningar, kunde upphäfva löften och göra de heligaste förbindelser kraftlösa; men af de vådeligaste följder blef denna makt vid öfverenskommelser emellan stater. Ett