nyss behöft att dämpa ett uppror i Vestergöthland. Men Ivar vägradeat komma till något möte, under förevänning af en sjukdom, och då Riksföreståndaren, för att afgöra något, omsider for öfver isen till Öland, dröjde han icke länge innan han började uppenbara fiendtligheter, derigenom att han låt fängsla två af Sten Stures tjenare och försökte att bemäktiga sig honom sjelf. Han förklarade krig emot Sverige, och försäkrade, efter denna tidens bruk vid dylika förklaringar, att han skulle skada Riket så mycket han kunde. Detta steg beredde Ivars undergång. Det beslöts att med våld återtaga de förläningar som man anförtrodt honom, och på hvilka han grundade sin inbillade storhet. Verkställandet följde tätt på beslutet; alla de slott som Ivar innehade blefvo innan kort belägrade, och de flesta envisades icke länge att försvara sig. Raseborg, Nyköping, Kalmar och Stegeborg intogs först, och Riksföreståndaren anlände sjelf, för att
