myndighet, äfven då han låtsade att tåla allt. Omständigheterna nödgade honom till en tid att dölja sin harm, och att ställa sig nästan som han gillade företagandet; men snart röjde han att hans efterlåtenhet varit förställd, och ett svårt straff träffade de brottsliga. Denna händelse lemnade honom således ett tillfälle att kufva de storas tilltagsenhet, och de visa författningar hvarmed han fredade landet tillvunno honom folkets kärlek, som hedradt hans minne med ett tillnamn, enkelt och uttrycksfullt af tidernas enfald, men mera ärorikt än marmorstoder. Magnus regerade lyckligt och väl; men han lemnade sina söner ett arf af sin ärelystnad, ocu satte dem i stånd att följa sitt efterdöme, då han tilldelade dem landskaper. De rysligaste hvälfningar följde denna olyckliga statskonst. Birger, född till regeringen, saknade de egenskaper som tillhöra en Konung, och hans bröder lärde i sina Hertigdömen att pröfva sina krafter som styresmän. Snart röjdes en tvedrägt som Torkel Knutsson visste att qväfva, men som utbrast likasom för att hämnas hans död. Ömsesidiga oförrätter väckte ett oförsonligt hat innom Konunga-huset, och
