Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XXX
Inledning

Birgers feghet trodde sig kunna göra slut på oenigheterna genom det rysligaste mord på tvenne bröder, hvilka han bedragit med en låtsad vänskap. Det är likväl en tröst för menskligheten, att brottet icke alltid finner den framgång som makten synes lofva det, att äfven den krönte förrädaren någon gång möter straffet der han sökte belöningen för sin grymhet. Rättvist är då det öde som beröfvar Birger frukten af sitt svek; men vi sucka då hämden äfven sträcker sig till hans barn, då en ung oskyldig Prins måste böja hufvudet under bilan, och med sitt blod försona den oförrätt som drifvit hans far ur sitt rike. På Birgers blodiga Thron upplyftes nu hans brorsson, och Norrska Kronan tillfaller denne späde Furste som ett arf efter sin Morfar. Skåne, Halland och Blekingen införlifvas med Sverige; men Konunga-myndigheten undergrafves, och Magnus, då han tillträder regeringen, finner toma skattkamrar och en minskad makt. Lättrogen och bedragen, efterlåten och sorglös, hade Magnus mindre brist på snille än på eftertanka, och ägde mera begrepp att styra ett fredligt rike än ståndaktighet att rätta de oredor som redan