Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 175 —

Konungason[1], och begärde derföre öarna Låland, Falster och Möen. Konungen och Rådet, bestörta öfver en fordran, som var grundad på urgammalt bruk och erkända författningar, föregåfvo att denna vigtiga sak endast kunde afgöras af Rikets Ständer. Man sammankallade således fullmäktige af Adeln, Preste-Ståndet, köpstäderna och de fria bönderna till Kallundborg, der frågan föreställdes och afslogs under den förevänningen, att som Dannemark var ett valrike kunde ingen ting afsöndras derifrån. Detta svar lemnades skrifteligen åt Prinsen, som fann sig förolämpad deraf, och utan tvifvel hade anledning till sitt missnöje.

Bland de Svenskar, som förbundit sig att inkalla Johan voro likväl några, som

  1. Både i Kalmare förening af 1397, och den förnyelse deraf som skedde 1436, var tydeligt utsatt, att då Konungen hade flera söner skulle en af dem väljas till Regent och de andre förses med annat Herrskap och län i Riket.