Dannemark att oroa Sverige så länge det räckte.[1] Sturen hade påmint Härmästaren i Liffland om den hjelp han förbundit sig att lemna, och förmått Hansestäderna att utrusta en liten flotta, som skulle freda Östersjön. För att ännu mer uppmuntra folket begärdes den helige Eriks fana, som förvarades i Upsala och endast kunde utlemnas i ett religionskrig. Riksföreståndaren anförtrodde sin hustru i Ärkebiskopens vård och reste till Finland.
Det krig som här skulle föras hade hitintills varit mindre emot talrika härar, än emot ströfvande flockar, som förödde landet och bortförde innevånarne. Rysslands thron, det är sannt, innehades af en eröfrare. Ivan 1 hade afskuddat sig Tartarernas ok, gjort sig till envåldsherre öfver Nowogrod, och utvidgat sin makt
- ↑ Brefven härom kommo likväl icke fram, utan blefvo hindrade af Konung Johan. Härmästaren vågade icke heller skicka några hjelptroppar.
