på alla sidor. Men de rikare länder, som gränsade intill hans, voro mera värdiga att syslosätta hans inkräktnings-lystnad, och blott en enda större utrustning var företagen emot Finland. Detta anfall, som skett innan Sten Sture hunnit öfver hafvet med undsättning, hade för afsigt att först bemäktiga sig Wiborg, ett fäste som försvarades af Knut Posse. Ryssarne ledo här ett nederlag, som blifvit namnkunnigt, och Possen har för sin tapperhet, och kanhända för sina kunskaper, af menigheten blifvit ansedd för trollkarl. Men ehuru fienderna i detta tåg säges hafva förlorat öfver 9000 man, fortforo deras ströfverier med lika grymhet. Smärre flockar, som begäret efter rof gjorde tilltagsna, vågade sig ofta långt in i landet, och sjelfva den förödelse de åstadkommit gjorde det omöjligt för en större här att förfölja dem. Efter några månaders förlopp for Riksföreståndaren tillbaka till Sverige, och lemnade befälet till Svante Nilsson Sture.
