och en del af det låga landet satt under vatten. De befästade sig endast i måssar eller trånga pass der belägenheten gaf en liten här tillfälle att, med fördel, bjuda spetsen åt en vida större.
I medlet af Februari, 1500, inryckte Danska hären, med samma trygghet som gäster hvilka äro budna till en högtidlighet. Meldorp, den förnämsta och nästan enda stad i landet, var utan besättning, emedan dess försvar skulle kostat förmycket folk, och den eröfrades således nästan utan motstånd. Inbyggarne blefvo icke dessmindre, utan afseende, mördade, genom hvilken grymhet man hade för afsigt att skräma deras öfriga landsmän. Några få, som varit nog lyckliga att komma på flykten, utbredde också förskräckelsen, och åtskilliga föreslogo redan att öfvergifva landet, eller söka att erhålla Konungens nåd. Till att råga deras förtviflade belägenhet vågade de icke heller
