Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/446

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 208 —

De döda plundrades; några tusende af fotfolket blefvo begrafna; men ädlingarne, hvilka de ansågo såsom ordsaken till kriget, lemnades på platsen att förtäras af rof-foglar eller villdjur. De Danskas förlust uppgifves af dem sjelfva till 4000 man, utom befälet; men Ditmarserna räkna den ända till 11000. Det byte dessa sednare fingo var oräkneligt. En mängd af präktiga kläder, juveler, perlor, rustningar, Konungens och Hertigens silfver, penningar, hästar, vagnar, hela artilleriet och de flesta fanorna föllo i deras händer, och, hvad man ansåg för största förlusten, den ryktbara fana, som folket trodde hade nedfallit från Himmelen i Waldemar den andres Liffländska krig, och sedan, under namn af Dannebrogen, varit följaktig Danska hären.[1]


  1. Den var grå, med ett hvitt kors uti, och virkad. — I berättelsen om Dittmarsiska nederlaget är Hvitfeld något skiljaktig; han säger, att man icke vet på hvad sätt